Vid sidan om sitt arbete som arkitekter har Louise Hagelberg, Petra Henriksson och Jenny Lindberg varit med och startat nätverket RURARK, och har nu genomfört en förstudie tillsammans. Louise, vill du berätta mer om vad ni strävar efter med ert arbete?

​

Förstudien vill ta fasta på arkitektens möjlighet att ta en mer aktiv och samhällsbyggande roll i det omställningsarbete som kommer att behöva ske lokalt, nationellt och globalt. I det arbetet tror vi att professionen behöver se bortom den urbana normen och börjar titta på hur vi kan vara mer relevanta i en rural kontext. Vi vill titta på vilka som tjänar på urbanisering och vilka som begränsas av den, vi vill se en mer komplex förståelse av ruralitet, helt enkelt. Hur vi kan utveckla verktyg för att planera och gestalta platser som inte har möjlighet att bygga en fysisk struktur som motsvarar den urbana målbilden? Samtidigt känns det viktigt att belysa problemen som många städer står inför och som inte går att bygga bort, då de ligger latenta i stadens natur.

​

Finns det ett särskilt behov av att prata om landsbygder just nu?

 

Vi befinner oss på ett sluttande plan, både miljö- och klimatmässigt. Här tror vi att landsbygder över hela världen kommer att spela en helt avgörande roll. Historiskt har människor alltid behövt ta sig till platser där matjorden finns i tider av turbulens. Redan innan pandemin anades en “trend” av utflyttning, mycket med fokus på renovering och byggnadsvård, hela ödehustrenden som tagit fart. Men när covid kom ställdes flera samhällsfrågor mer på sin spets, även ur ett mer geopolitiskt perspektiv. Jag tänker till exempel på frågor som rör grön energiproduktion och nationell matförsörjning i relation till exploatering av åkermark. Vi borde prata mer om hållbar samhällsbyggnad och inte bara hållbar stadsbyggnad.

​

Varför är det särskilt viktigt att lyfta frågan utifrån arkitekten och planerarens roll?

​

Vi arkitekter och planerare arbetar ju med att skapa visioner om framtiden och då är det också viktigt att våga utmana våra föreställningar och normer om vilka livsmiljöer vi faktiskt föreslår. Det "täta, gröna och urbana" har länge varit i ensidigt fokus och betraktas med självklarhet som framtidens hållbara livsmiljöer. Med den logiken kan till exempel möjligheten att cykla till jobbet eller köpa ny elbil lätt betraktas som mer hållbart än att kunna producera sin egen mat och cirkulera sitt eget avfall.

 

Urbaniseringen och fokus på staden som tillväxtmotor har också lett till ökad ojämlikhet i form av minskad infrastruktur och tillgång till välfärd och service på landsbygderna. Flera forskare pekar på att de ökade klyftorna leder till uppsving för populistpartier, vilket man kan se här i Sverige men även i till exempel England och USA.

 

Ser ni ett särskilt samband mellan hållbarhetsomställningen och landsbygders förutsättningar? 

​

Absolut! Vi är övertygade om att även andra livsmiljöer än den urbana kommer vara viktiga i en post-fossil framtid där vi har knappt om naturresurser. Det märks också att landsbygden lockar allt fler som vill "praktisera omställning" tillsammans, delvis eftersom det inte krävs lika mycket kapital som i städer. Det finns många superintressanta projekt i form av bygg- och bogemenskaper, ekobyar, sambruk, tillsammansbyggande och annat engagemang inom den så kallade idéburna sektorn. Dock krävs ökad kompetens i kommuner om hur man hanterar sådana initiativ. Man pratar om att nyckeln för en framgångsrik utveckling är i mötet mellan bottom-up och top-down, till exempel samarbeten mellan civilsamhället och kommunen. Här tror vi arkitekten har stor möjlighet att fungera som en länk mellan den formella makten och civila/lokala initiativ. Vi kan det där med att vara spindeln i nätet och att bearbeta visioner till fysiska strukturer och helhetslösningar. På så sätt kan vi låta landsbygden ta större plats inom hållbarhetsdiskursen i vårt skrå, och som arkitekter ta en mer aktiv roll i omställningen av samhället. 

​

Vilka hoppas ni nå ut till med resultatet av er förstudie?
 

Andra arkitekter och planerare, såklart. Men även kommuner som är intresserade av att öka kunskapen om hur man kan ta tillvara på lokalt engagemang och på så sätt skapa en mångfald av arbetssätt för god gestaltad livsmiljö, och i förlängningen ett mer resilient och robust samhälle.