Ombytets arkitektur - där badupplevelsen börjar och slutar

Omklädning ur arkitektens perspektiv

Att gestalta ett modernt badhus handlar i grunden om att förstå människans behov av trygghet och värdighet i det offentliga rummet. Trygghet skapas i samspelet mellan logiska flöden och avskildhet. Intuitiva rörelsemönster där besökaren enkelt ska kunna orientera sig.

”I omklädningsrum och duschrum möts vi i vår mest sårbara form, här blir därför upplevelsen av värdighet viktig. Genom en logisk planlösning där ytor med olika grad av avskildhet och minimerad insyn kombineras med publika och överblickbara områden, skapas en känsla av trygghet.”, säger Frida Bladin, arkitekt på Liljewall.

Det är även önskvärt att så många besökare som möjligt känner att de utan svårigheter kan nyttja skåp, krokar, speglar, hyllor och andra funktioner som omklädningsrummet erbjuder. Omklädningsrum som erbjuder en variation av förvaringsutrymmen, avställningsytor och insynsskydd är ofta både tillgängliga och funktionella. Att placera sittbänkar mellan skåpsraderna gör att skåpsmodulerna kan monteras på en lägre sockel, vilket sänker bygghöjden och gör att även de övre halvskåpen blir tillgängliga för fler. Bänkarna blir då mer användbara både som sittplats och som avlastningsyta under ombytet, samtidigt som besökarna är mindre i vägen för sina skåpsgrannar.

Färg- och materialval som tål tidens tand – och hjälper besökaren

När det gäller utformning av omklädningsrum ligger utmaningen i att gestalta ombonade miljöer av ytor som ofta är rumsligt begränsade och tekniskt krävande i form av slitage och underhåll. Genom att använda brutna kulörer och mjuka övergångar mellan kulörer och material kan vi skapa omsorgsfullt gestaltade rum. Kulörvalen i omklädningsrummen kan fungera både som en motvikt till de mer aktiva bassängrummen, och samtidigt ha en lugnande inverkan på personer med npf-diagnoser. Vidare ligger även kontrastverkan mellan kulörer till grund för kulörpaletten och är en viktig del i att uppnå en tillgänglig och inkluderande gestaltning men detta får inte ta över gestaltningen och göra upplevelsen stökig för besökaren.

”Under tidigt 2000-tal började omklädningsrummen i stället behandlas som en del av de aktiva ytorna och målades ofta i starka kulörer som skulle ge känslan av fart och sport. Idag anses dessa kulörer daterade och i de anläggningar de finns upplevs de snarare alarmerande än förknippas med träning och hälsa.

I vårt arbete är omklädningsrummets gestaltning central, det ska vara rum man vill befinna sig i och som ska lägga grunden till en trygg upplevelse, för alla. Personligen tycker jag att mörka undertak, naturnära kulörer, som är ton i ton, samt att arbeta med kontrastmarkeringar som en del av designen ger ett behagligt intryck i omklädningsrum och duschrum.”, säger Frida.

Vidare är ett hantverksskickligt utförande och en verksamhet och förvaltare som kan underhålla byggnaden en förutsättning för att den arkitektoniska gestaltningen ska kunna förverkligas på den nivå av detaljering och robusthet som ett publikt badhus kräver. En miljö som är funktionell är också lättstädad, i badhusmiljön är renlighet inte bara en hygienfråga utan sänder också ut signaler om omsorg kring besökarens upplevelse.

”Ett omklädningsrum kan vara hur fint som helst, men är det inte städat så blir det ingen bra upplevelse för besökaren.”, fortsätter hon.

Lyckade projekt

I Burlövsbadet, beläget strax utanför Malmö, har Liljewall valt varma gula accentväggar i omklädningsrummet och naturlika material, som trälaminat och granitkeramik, för att skapa en harmonisk känsla och förstärka upplevelsen av välbefinnande. I duschrummen har vi placerat duscharna utifrån principen att inte behöva stå ansikte mot ansikte med andra besökare, liksom använt draperier som avskärmning. Duscharnas murade och klinkrade skiljeväggar, i stället för väggar av laminat, skapar ett mer gediget intryck, håller bättre över tid och underlättar städningen för personalen. I Burlövsbadet har även skyltningen spelat en stor roll i gestaltningen, både som en del i orienterbarheten och som formspråk.

I Lögarängsbadet i Västerås har man i stället valt ett annat grepp. Här får lekfullheten ta plats i duschrummen genom randiga väggar som står i kontrast till bastuns sobra gestaltning med dämpade kulörer och ombonade känsla. Dessa kulörer drar mot det aktiva hållet, men gör ändå något för att minska känslan av ett sterilt och vitt duschrum.

”När vi lyckas förena de hårda funktionskraven med en mjuk, omsorgsfull gestaltning går badhuset från att vara en idrottsanläggning till en livskvalitetshöjande plats. För när vardagen blir vacker, även i de mest funktionella rum, då har arkitekturen uppfyllt sitt syfte.”, avslutar Frida.