Konstnärer_Kunskapshuset_Liljewall_low.j

LILJEWALL MÖTER

Britta, Monica och Anders

Samisk konst sätter prägel på Kunskapshuset

Att knyta an den samiska kulturen till Kunskapshuset har varit en viktig del vid utformningen av skolan. Här får den en naturlig plats i Gällivare genom att integreras som en självklar del av projektet. Under arbetets gång kontaktades textilkonstnären Britta Marakatt-Labba, glaskonstnären Monica L Edmondson och konstnären Anders Sunna vars konst satt prägel på den röda, uppmärksammade skolan. Vi träffade dem för att höra mer om deras tankar kring de två konstverk som de skapat.

Hejsan! Fantastiskt kul att få träffa er alla tre. Ni är alltså upphovsmakarna bakom de två verk som finns i Kunskapshuset, en mönsterbild ingjuten i fasaden och en ljuskälla integrerad i entréhallens golv. Hur kände ni för uppdraget när ni fick förfrågan?

Britta: Vi tyckte nog alla att det var väldigt spännande. När vi träffades och började spåna inledningsvis var tanken först att vi skulle skapa tre olika verk. Men allt eftersom tiden gick tyckte vi att det skulle vara en ny utmaning att arbeta ihop med två gemensamma verk istället. Eftersom jag kände både Anders och Monica väl så tvekade nog ingen av oss att slängas in i detta. Vi jobbar olika men kompletterar varandra.

 

Hur tydlig brief fick ni från början? Fick ni helt fria händer?

Monica: I början var det sagt att vi skulle skapa något i brandhärdigt material för fasaden och efter diskussioner med arkitekterna kom vi fram till att det skulle vara betong. Det var egentligen början på det här gemensamma uppdraget. Utifrån detta har vi sedan haft workshops där vi arbetat oss fram till hur det ser ut idag.

Britta: Ja, vi har verkligen skissat ihärdigt, legat på golvet och krupit på alla fyra bland pennor och papper. Så det har verkligen varit en spännande och kreativ process.

Det enda som varit lite svårt har varit att tajma så att vi alla kunnat få tid ihop. Men det har gått bra till slut och sammantaget varit roligt och lärorikt. Jag jobbar gärna ihop med Anders och Monica igen. Det har gett mig som jobbar i mjuka material mod att testa betong. Kanske även det som gjort att jag nu vågat jobba mer i sten och trä. Dessutom är ju Kunskapshuset byggt av just dessa hållbara material som alltid varit närvarande och viktiga i samisk kultur. Så det kändes helt riktigt och naturligt tycker jag.

 

Ett av verken är alltså en mönsterbild som gjutits i betong på en över 21 meter lång passage i fasaden. Var hämtade ni inspiration?

Britta: Vi studerade inledningsvis författaren Johan Turis stjärnhimmel. I den pågår otroligt mycket och den visar också många viktiga element, flera djurarter, bland annat älg, men även Himmelstöttan och polstjärnan. De runda cirklarna som finns runt mönstret representerar Vintergatan men också den kunskap som likt ett kretslopp överförs från kull, till kull från lärare till elev.

Sedan har vi kåtan med sitt rökhål. Ligger man ned så ser man rakt upp i himmeln funderar på vad som sker därute i himlavalvet. Röken som stiger är också ett sätt att kommunicera till sina grannar att ”jag är här, jag har kommit hem”. Så eldstaden är väldigt viktigt, det som ger värme och liv – den varma gemenskapen. Den är också väldigt betydelsefull för kunskap som går från generation till generation. Det är när man sitter runt elden alla berättelser kommer fram och överförs.

Vi har också vävt in linjer som representerar stängerna som håller uppe kåtan. På dem har vi lagt in text på några av de språk som finns här utöver svenskan; samiska, meänkieli och engelska.

Monica: Ja precis, och här blandar vi äldre termer och ord med samtida, exempelvis kan man här hitta formuleringar med ”hashtag” som #metoo och #wearestillhere som då blir ett aktuellt och nutida avtryck. Vi har också gjort en pedagogisk handledning där vi förklarat de här orden, stjärntecknen och den samiska stjärnhimmeln så att fler kan ta del av dem. Det här är ju ett hus av kunskap och konstverken och texten gör att man som lärare kan väva in dem som ingång i flertalet kunskapsämnen, fysik, historia, svenska, bild osv.

 

Det andra konstverket, ljuskällan, var hämtade ni inspiration till den?

Monica: För det verket har vi till stor del utgått från bilden från fasaden. Sedan har den ju faktiskt ett namn nu, Ája, vilket betyder kallkälla.

Anders: Sedan var vi ju också på Gellivare bildarkiv och gick igenom bilder både på människor och platser. På något sätt ville vi förankra stjärnhimmeln och visualisera vad som har varit på just den här platsen och hur samhället utvecklades innan det här huset kom hit.

Britta: På många av bilderna kunde vi återkommande se renar på flytt. Det såg ut som att det varit en viloplats just här när man flyttade renarna. Det är också därför vi lyft in den här symboliken i ljuskällan som tillsammans med stjärnbilden bara kommer fram när det blir mörkare i lokalen. Det finns också en spegel i källans botten och precis som när man tittar ner i en kallkälla, kan man se sin spegelbild när det mörknar, vilket förhoppningsvis skapar lite nyfikenhet.

 

För egen del, hur viktigt känns det att få med det samiska kulturarvet in i byggnaden?

Britta: Väldigt viktigt, vi ska inte vara rädda för att plocka in det samiska. Ornamentiken som man kan se spår av i skolan används dagligdags i hantverk här. Sedan är byggnaden också skapad med materialval som tilltalar mig, det mjuka i kontrast till det hårda. När jag ser på de röda pelarna här i huset påminner det mig och hur man tillverkar en körsläde, ”ackja”, där man inte använde spikar eller skruvar utan träpluggar.

Monica: Instämmer. Inom det samiska finns så mycket kunskap som inte tas tillvara på. Det är kunskap som skulle berika hela samhället om den bara får lyftas fram. Därför är vi så glada att vi fått vara en del av projektet i ett tidigt skede. Det här är ingen vanlig konstnärlig gestaltning, utan vi har varit med i processen redan innan material på fasaden ens var satt.

Slutligen, blev konstverken som ni tänkt er?

Monica: Nu är ju inte konstverket på fasaden helt klart ännu, men hittills ser det bra ut. Vi är väldigt nöjda. Vi har mötts av respekt och lyhördhet för vår grundskiss och det har varit en trygghet för oss att arkitekterna kämpat för oss och hur vi vill ha det.

Anders: Verkligen. Det har aldrig varit tal om något kompromissande vilket vi är väldigt glada för.

Britta.jpg

Britta Marakatt-Labba
Textilkonstnär

Britta är en svensk-samisk textilkonstnär, målare, grafiker som har varit medlem i konstkollektivet ”Máze-gruppen”. Idag bor och verkar hon i Övre Soppero och jobbar främst med textilt material. Den senaste tiden har hon även börjat arbeta mer med skulpturer i trä och sten och gjutning av dem. Britta har också illustrerat många böcker och designat kostymer för diverse teateruppsättningar. Men det är främst hennes berättande broderi med motiv från den samiska kulturen och mytologin som hon är känd för runt om i världen.

Monica.jpg

Monica L Edmondson

Glaskonstnär

Efter fyra års studier vid Canberra School of Art, Australian National University, återvände Monica till Tärnaby där hon idag har sin ateljé och glasverkstad. I hennes arbeten möts det personliga med det allmängiltiga, det samiska med det internationella. Fleråriga konstprojekt, installationer och gestaltning i offentlig miljö är även det en del av verksamheten liksom konsulttjänster inom arkitektur och design. Monica arbetar i olika material och tekniker även om det är glas som material hon kan bäst.

Anders.jpg

Anders Sunna

Konstnär

Anders är utbildad vid konstfack i Stockholm men bor och är verksam i Jokkmokk. Anders konst omfattar i huvudsak måleri, graffiti och street art. Hans tavlor i collageteknik, tjocka färglager med inslag av graffiti och tryck skildrar ett samhälle präglat av rasforskning, kolonialism, tvångsförflyttningar och förtryck. Utöver måleriet arbetar han bland annat även med större konstinstallationer.  

När det mörknar i Kunskapshuset framträder stjärnhimmeln i konstverket Ája, men även sin egen spegelbild när man lutar sig fram och tittar ner.

Konstverket som gjuts i betong monteras på en 21 meter lång sekvens i fasaden och väntas stå klar till våren 2021.

Den samiska kulturens historiska konsthantverk med löpande geometriska mönster har varit en viktig inspirationskälla vid utformningen av Kunskapshuset.
Kunskapshuset_FASAD_KONSTPROJEKT.jpg

Silikonformarna

som används till konstverket i betong görs i Danmark. Därefter skeppas de till Piteå där de gjuts och efterbehandlas innan de slutligen  skickas till Gällivare.

low_Monica_Britta_20180528_Gällivare_.jp