Om ombyggnad av LSS-boenden, och konsten att lösa det som verkar olösligt

Många fastighetsägare med äldre LSS-bestånd utgår ifrån att ombyggnad inte är möjlig. Vad är det synsättet man missar, och vad brukar du se när vi faktiskt börjar titta på förutsättningarna?

​D.VSom arkitekt jobbar jag dagligen med att lösa utmaningar med formmässiga och rumsliga anpassningar. Varje projekt har sin unika kontext som ska beaktas och respekteras i idéprocessen. Detta är relevant oavsett projektet skala, då kontexten kan lika gärna bestå av K-märkt bebyggelse vid en förtätning av stadskärna eller av innerväggar vid ombyggnad av ett gruppboende. Det är det synsättet och arbetsmetodiken som tack vare kreativitet och erfarenhet kan omsättas i praktiken.

När vi börjar titta på förutsättningar i ombyggnadsprojekt av den typen finns det några markörer som blir avgörande för resten av arbetet. Vi tittar på lägenhetsstorlekar, rumssamband, dagsljusförhållandena och tillgänglighet förstås. Därefter är det den kreativa processen som sätter igång där man testar olika lösningar.

Den här typen av projekt innehåller ofta tekniska komplikationer som kan verka projektstoppande vid första anblick. Hur arbetar vi för att förstå vad som faktiskt är ett hinder och vad som är ett problem som går att lösa?

D.VProjektet börjar alltid med en analys. Det är avgörande i ombyggnadsprojekt att närma sig det redan byggda med respekt och förstå hur byggnaden fungerar och hur funktioner finner sig i det sätta systemet.

Med avstamp i vad som krävs från den arkitektoniska sidan letar vi efter kopplingar och hittar synergier för att uppnå ett önskat resultat inom ramen av gällande regelverk. Baserad på erfarenhet kan vi försöka anta vad som kan komma att vara möjligt, även om utmanande, eller definiera problemområden utifrån andra discipliner men de allra bästa resultaten uppnås genom tidigt samarbete med andra konsulter. Arkitektens första skiss lägger grunden för ett koncept, en riktning, men det är väldigt viktigt att andra relevanta discipliner bidrar med sin kompetens då ombyggnadsprojekt sker i tätt samarbete mellan disciplinerna.

Det är inte alltid en fullständig bygglovsansökan som krävs för att modernisera ett befintligt boende. Hur tänker ni kring regelverket tidigt i processen, och vad behöver en fastighetsägare förstå för att inte i onödan begränsa sina möjligheter?

D.VDen 1 december 2025 infördes nya regler avseende bygglovsansökan respektive anmälan men en bra kompass är att större ingrepp i byggnadens bärande stomme eller annat system brukar vara bygglovspliktiga. Däremot är det åter igen viktigt att kolla med andra konsulter som kan bidra med sin kompetens och föreslå andra lösningar.

LSS-boenden är per definition små miljöer, maximalt sex lägenheter per enhet. Vad ställer den skalan för krav på det arkitektoniska arbetet, och vad är det ni egentligen försöker åstadkomma inom de ramarna?

D.VLSS-boenden är först och främst någons permanenta bostad som med sin skala på ca 6 lägenheter (med vissa undantag) ska kännas trygg och hemlik. Därefter är det också en arbetsplats som ska anpassas för det ändamålet. Verksamhetsbeskrivning är i det här arbetet väldigt viktigt kommunikationsverktyg mellan arkitekten och personalen. I formarbetet utgår vi från platsen, kollar på väderstreck, omgivning, skala. I nästa steg jobbar vi med rumssamband, funktioner och dess användning, material och färg.

Hur tänker ni kring gestaltning och upplevelse i de här miljöerna? Det är trots allt platser där människor bor och arbetar varje dag.

D.VGestaltningsmässigt är LSS-boenden likt andra hem – med önskemål om plats för att uppleva lugn och ro, återhämtning, samvaro, aktivitet, naturupplevelse. Detta åstadkoms genom kreativt arbete med synergi mellan rummens geometri, utblickar, dagsljus och material. Mindre skala innebär mer hemlik miljö men även tillgodoser de boendes behov av lugn, igenkänning och struktur. Trots samma funktion kan boenden se olika ut beroende på inriktning. Ibland läggs vikten på små och lugna utrymmen, eller på system och tydlighet som signalerar användning och sätter ramar för dagen. Som arkitekt tar man hänsyn till dessa önskemål i gestaltningsarbete.

Vad skulle du vilja säga till den fastighetsförvaltare som känner igen sig i problematiken men ännu inte tagit steget att undersöka möjligheterna?

D.VJag förstår att det kan kännas överväldigande med många krav, befintlig stomme, äldre system och oklar kostnadsbild. Vi alla har egna kompetenser och talanger och utgår ifrån den bilden man ser själv. En av beställningarna fick vi med tydlig uppgivenhet i rösten om att det kommer säkert inte att gå att bygga om i den befintliga strukturen. Efter några skisser visade sig att det gick. Jag skulle säga att våga höra av sig till de som med sin kompetens jobbar dagligen med gestaltning.

Som arkitekt är man tränad i att se synergier, samband och möjligheter och mycket går att åstadkomma med dagens teknologi. Våga tänka utanför boxen och undersök problemet. Hör av dig, vi gillar utmaningar!

Stort tack för din tid Daria!