Sveriges offentliga sektor genomför köp för motsvarande cirka 18% av BNP årligen. Därmed har samma sektor även möjlighet att använda sin köpkraft för att påverka hållbar konsumtion och produktion, främst genom att välja miljövänliga varor, tjänster, och arbete. Klimatfrågan klättar nu även högre på agendan hos allt ifrån privatpersoner till medier och företag, vilket har resulterat i att återbruk blivit aktuellt på bred front. Sedan en tid tillbaka är begreppet särskilt etablerat inom inredningsbranschen.

​

​RISE projekt "Mätning av cirkulariet" resulterade i c-måttet som mäter hur stor andel av en produkt som är återbrukad. Nu har ni utvecklat detta. Berätta mer om samarbetet!

​

​Linda: För att utveckla en modell som gör det möjligt att använda c-måttet även vid offentlig upphandling av lös inredning kontaktade vi RISE för att upprätta ett samarbete. Genom workshops identifierade vi viktiga kriterier och vilka krav som bör tillämpas för att arkitektur- och designbranschen ska kunna använda metoden på ett förenklat men effektivt sätt. Det är den kortfattade bakgrunden till det hela.

​

Det råder en viss begreppsförvirring kring återbruk. Så vad är återbruk och vad är inte det?​

​

Marcus: Det är bra att ha i åtanke att återbruk har mindre klimatpåverkan än återvunnet material i en ny produkt. Det låter självklart men samtidigt är det inte helt enkelt att veta var gränsen för vad som är återbrukat faktiskt går. Är det återbruk om man har flyttat en möbel från en plats till en annan i samma kontorsmiljö? Inte riktigt enligt cirkulär ekonomi-principen. En bra tumregel skulle kunna vara om en möbel har flyttats mellan olika organisationsnummer. Förändrar man sedan möbelns utseende eller funktion, till exempel genom att korta ett skrivbord eller att lacka om det, räknas det fortfarande som återbruk. Men i slutändan handlar det om att påverka miljön i så liten utsträckning som möjligt. Vid det här laget är det konstaterat att produkter som används länge är nyckeln till framgång när det kommer till att minska den illavarslande överkonsumtionen.

 

Linda: Inredningsarkitekter har i många år arbetat med befintlig inredning, det som vi numer benämner som återbruk. Precis som ni är inne på leder det slarviga användandet av ordet till viss förvirring. Vad vi faktiskt menar spelar nu en avgörande roll när vi sakta närmar oss krav på återbruk vid exempelvis offentliga upphandlingar.

​

Marcus: Och en definition är på gång, ISO siktar på att ha den klar senast 2023. Men även där är gränsdragningen en utmaning. Troligtvis kommer branschspecifika riktlinjer vara det mest hanterbara alternativet, vilket kommer innebära att man gör på ett sätt inom inredning och på ett annat inom till exempel vindkraft.

Arbetet och utvecklingen av c-mått var en utslagsgivande faktor i förfrågningsunderlaget på lös inredning till projektet Växjö kommunhus. Berätta mer om hur ni sedan applicerade metoden? 
 

Linda: Absolut. I Växjö kommunhus valde vi att återanvända en hel del av den befintliga inredningen, främst skrivbord och skrivbordsstolar. Då de gamla cellkontoren skulle omvandlas till aktivitetsbaserade miljöer behövdes även nya kategorier av möbler köpas in. Då var förutsättningen att leverantörerna skulle redovisa att de nya produkterna uppfyllde kraven enligt vår utarbetade modell.

 

För att hjälpa dem skickade vi ut ett förfrågningsunderlag med exempelberäkningar för det förenklade c-måttet. Då det fanns en oro hos kunden att bli överklagad och därmed inte få sina leveranser i tid delade vi upp förfrågan i olika paket varav vi testade c-måttet på två. På så sätt var övriga paket tryggade. En annan risk vi identifierade var att leverantörerna inte skulle våga lämna anbud när vi efterfrågade något helt nytt. Beräkningarna är därför endast baserade på mängden återvunnet material per kilogram eftersom detta är relativt enkelt att räkna ut. Trots att det nya c-måttet inte applicerades på alla kategorier, och var något förenklat, känns det bra att tillsammans med Växjö kommun pushat leverantörerna att våga ta ett första steg i rätt riktning.

Möbelleverantörerna och deras omställning spelar ju en viktig roll för produktens klimatavtryck. Är c-måttet en metod som kan utmana dem ytterligare? 

​​

Marcus: Absolut, ett steg som manar dem i rätt riktning om inte annat. En publikation som vi på RISE publicerat i Journal of Cleaner Production fastställer att ett högre c-måttvärde tydligt kan kopplas till minskad miljöpåverkan. Att ställa krav på att ett sådant värde ska redovisas har därav i förlängningen positiv effekt på vårt klimat.

 

Det fulla c-måttet är något mer komplext då det omfattar andra och fler parametrar än det som arbetats fram i samarbete med oss. I stället för att mäta mängden återvunnet material per kilogram mäts mängden återbrukat material per ekonomiskt produktvärde, vilket innebär att man värderar dyrare produkter lite högre. Även det är positivt eftersom det kommer premiera återbruk framför återvinning och tillvaratagande av de mest eftertraktade och knappa materialen.

​

Det talas mycket om cirkularitet. Hur kan cirkulär ekonomi appliceras i inredningsbranschen?​

 

Marcus: Poängen med cirkulär ekonomi är att vi ska hushålla med resurser. Många svenska företag tillverkar produkter av hög kvalitet i bemärkelsen att de håller bättre och därför kan skapa värde för kunden under en ganska lång tid. Genom att arbeta utifrån cirkulär ekonomi-principen tar man till vara på det värde som återstår i en produkt och matchar kundens behov med rätt produkt.

​

Linda: Precis. Återbruk spelar är avgörande i en cirkulär ekonomi. Däremot så tar återbruk lite längre tid, och tid är pengar. Till exempel behöver vi som inredningsarkitekter arbeta med att inventera, märka, omvandla, och skapa underlag för att kunna restaurera och leverera återbrukade produkter. Det kanske inte upplevs lika ekonomiskt fördelaktigt rent projekteringsmässigt som att köpa en ny produkt.

 

Samtidigt innebär arbetssättet med återbruk att projektledningen blir än mer intressant och viktig. Att förstå och uttrycka beställarens identitet, skapa starka koncept och arbeta fram den ”nya” arbetsmiljö och kanske nya arbetsmodell samtidigt som vi vill ta tillvara så mycket av det befintliga beståndet av möbler är en av utmaningarna som kommer att ställas på allt fler projekt i framtiden.

 

En annan intressant aspekt är att nu förflyttas stora delar av produktion och materialval till hemmaplan och en mer lokal marknad till skillnad från det produktions- och materialarbete som ofta sker utomlands. Drar man det till sin spets skulle man därför kunna hävda att återbruksprojekt även är närproducerade.

​

Hur mycket mer "värde" behöver vi då skapa från de möbler som nyproduceras för att det hela ska bli riktigt hållbart?

​

Marcus: Det finns lite olika uppskattningar om hur hållbara vi behöver bli, men en stol bör någonstans skapa minst fyra gånger mer kundvärde jämfört med vad den i snitt gör idag för att det ska vara förenligt med långsiktigt hållbart välstånd. Det är fullt möjligt eftersom vi idag slänger produkter på grund av ändrade behov som kontorsomvandlingar och renoveringar snarare än att de inte längre går att använda.

​

Linda: Ja, som så mycket annat beror det på, men i fler fall än vad vi kanske tror får man en mycket bättre upplevelse av en återbrukad premiumprodukt om det är en hållbar miljö man eftersträvar. En hållbar miljö är nämligen främst hållbar över tid, och allt som bara blir vackrare med tiden löper mindre risk att slängas.

 

Projektet Växjö kommunhus blev både uppskattat och lyckat, mycket tack vare tillämpningen av det förenklade c-måttet. Förhoppningen är att offentliga beställare framöver inte ska dra sig för att be om redovisat c-mått vid upphandling. På så sätt påverkas leverantörer så väl som branschen i stort att i sin tur ta ett större ansvar.

​