I Mölnlycke Fabriker gymnastik- och trampolinhall har vi skapat ett starkt visuellt koncept med hjälp av färg. Genom att använda en mörkblå och cerise gradient på två av fyra av lokalens väggar uppnås en kraftfull effekt och ett unikt uttryck. Färgsättningen förstärker upplevelsen och ger hallen en identitet som inspirerar och engagerar besökare och utövare. Vår arkitekt Karin Lindkvist, som ansvarat för projektet, och Jetske Bömer, marknadsområdesutvecklare för idrott, delar med sig av hur arkitektur, färg och kreativa lösningar kan bidra till att skapa konceptuella, tillgängliga och inbjudande idrottshallar.

På vilket sätt kan färg användas för att förstärka identitet och trivsel i, i det här fallet, sport- och idrottsanläggningar?

​K.LFärg är ett självklart redskap i arkitektens verktygslåda. Färgsättningen påverkar stämningen i rummet och den rumsliga upplevelsen. Att jobba med färg kan dessutom vara ett oerhört kraftfullt verktyg. I Mölnlycke trampolinhall var idrottarna själva tydliga med att de inte ville ha en grå och intetsägande hall – vi fick alltså ett fint stöd från de aktiva när vi i sin tur ville driva genom ett starkt färgkoncept mot kunden. 

​J.BDet är viktigt att i ett tidigt skede börja diskutera färgsättning för att allt inte ska bli just – grått. Att beställaren behöver driva frågorna med. I trampolinhallen poppar ju verkligen färgerna, men det finns ju givetvis andra färgval där man kan jobba med lugnare toner och nyanser för att skapa trivsel och orienterbarhet. 

​K.LJa, balans är viktigt för helhetskänslan. I Mölnlycke Fabriker kändes det som att en fondvägg skulle bli för futtigt, och fyra väggar för mycket. Så det landade i att två av väggarna färgsattes i en gradient vars huvudkulörer är hämtade från föreningens grafiska profil, mörkblå och cerise. Att arbeta med en gradient var ett sätt att tona ned färgernas fulla kraft och få dem att mjukna för att skapa god balans i rummet. De andra två väggarna fick en sandfärgad ton som knyts samman med golvet och som följer med in i korridorerna och ombytesrummen för att utgöra en lugn kontrast och sammanhang.  

Är vi för färgsnåla här i Sverige? Vågar kunderna eller finns en rädda för att sticka ut för mycket, eller att skapa ett koncept som ”går ur tiden”?

​J.BKlart att det ofta finns en önskan om tidlöshet och koncept som håller länge. Men man kan ju exempelvis titta på klubbens färger för att hitta en relevant färgskala. Ofta finns där en historisk förankring. Många vill ju också skapa identitet, då behöver man också våga. Ett fint exempel är att göra som Karin gjorde i trampolinhallen – strategiskt välja ytorna.

​​K.LJa, men också att våga utmana ”så-här-gör-vi-alltid-tänkande”. Vill man efter en tid passerat ha förnyelse så går ju faktiskt färg att måla över, man behöver inte riva.

I idrottsanläggningar generellt, vilka är vanliga fallgropar kopplat till färgsättning, och vilka goda tips kan ni ge?

​J.BHär finns ju ofta en hel del teknisk belysning – väljer man för platta färger så blir det snabbt opersonligt givet hur färgerna och denna typ av ljussättning samverkar. Ofta kan den här typen av byggnader vara av lite enklare karaktär, då kan färg användas för att dra blicken från delar som inte är så attraktiva. Helt enkelt användas strategiskt för att få en bra rumsbildning.

​​K.LSedan finns det ju fler dimensioner av färg än bara själva kulören, lyster/glans textur och så vidare som också tillför kvaliteter. Arkitektur över lag handlar ju om rumslig upplevelse, där vi har god hjälp av våra 3D-modeller och visualiseringar som ger oss och kunden en känsla för hur rummet kommer att upplevas. Detta i kombination med större områden som man testmålar brukar ge en bra helhetsbild.

Sett till tillgänglighet då, hur kan färg både hjälpa, kanske till och med stjälpa?

​J.BÅterigen handlar det om balans och en förståelse för dem som ska vistas i lokalerna och deras behov. Att undvika för stora kontraster i färgnyanserna så det irriterar ögat, men – att om de används rätt – faktiskt kan guida och ge riktning. 

​​K.LFör gymnasterna var en viktig aspekt att kunna orientera sig i rummet när man befinner sig i rörelse, är uppochner och i spinn. Att golvets kulör bryter från väggens var med hänsyn till det och gradienten berättar om var du befinner dig i rummet.

Kan det någonsin bli för mycket färg inom arkitektur?

​​K.LVi har väl alla åkt förbi någon villa där vi tänkt ”men vad hände här?”. En färg kan vara helt fel på ett ställe och helt rätt på ett annat. Det har med omgivande miljö, sitt sammanhang att göra och hur rummet är tänkt att användas.

​J.BMan bör också fråga sig ”varför”. Varför använder vi den här kulören? Är det inte självklart då kanske det inte är rätt färg? Färgsättning kräver tid och utredning för att landa rätt. Det kan bli stora skillnader mellan små nyanser därför är det viktigt att se färgen på en större yta. 

Slutligen, ett par år har gått sedan Mölnlycke FABRIKERS trampolinhall öppnade. Hur har den cerisa hallen tagits emot?

​​K.LDe är nöjda! Konceptet har landat väl och har starkt bidragit till att skapa identitet. Färgerna tar tag i en, i hela kroppen. Ungdomar och utövare känner igen bilder från den och kommenterar ”åh tränar du på DEN fina hallen”. De har till och med låtit trycka upp sin jubileumströja – i en gradient från cerise till blått.