Flexibilitet som nyckel när barnkullarna minskar

För att belysa dessa frågor och förstå hur vi bäst kan stödja både privata och offentliga beställare i denna omställning, möter vi Madeleine Nordenknekt, Erika Brantvall och Jana Mooses, samtliga arkitekter på Liljewall som arbetar med utformning av skollokaler.

När en skola behöver anpassas för färre elever, uppstår ofta möjligheter att omfördela ytor för andra ändamål. Hur kan ni som arkitekter hjälpa till att identifiera och realisera dessa nya användningsområden, och därmed öka värdet av fastigheten för hela lokalsamhället?

​E.BDet kan handla om att vi väcker idéer om caféverksamheter, föreningsliv, kultursatsningar eller vuxenutbildning, och visa att lokalerna faktiskt kan anpassas till dessa ändamål. På så sätt blir skolbyggnaden mer än en plats för undervisning, den blir en resurs för lokalsamhället.

​M.NFör att lyckas krävs även en bredare lokalstrategi. Vi kan stötta beställare och lokalstrateger genom att tidigt inventera både byggnadens förutsättningar och det större sammanhanget; hur ser den inre logistiken ut, vilka rum lämpar sig bäst för nya funktioner, hur ser friytorna ut och var bor eleverna i förhållande till skolorna? Här kan vi på Liljewall bidra med vår kompetens inom stadsplanering och demografianalys och genom att ta hjälp av våra olika digitala analysverktyg.

Vi tänker även ekonomiskt hållbart. Vi har börjat se att vissa kommuner nu är restriktiva med lokalyta vid nybyggnation för att möta ett förväntat framtida minskat elevantal och då gäller det att göra lärmiljöerna så kvalitativa som möjligt. I ombyggnation handlar det om att hitta smarta sätt att disponera och samverka kring lokalerna, så att de används effektivt och långsiktigt.

​J.MI slutändan är det ett gemensamt arbete där vi kan inspirera, visa exempel och konkretisera möjligheter. Men det krävs också en tydlig vilja från kommunen att bjuda in fler aktörer, så att skolans lokaler kan öppnas upp och få en mer strategisk roll i stadens utveckling.

Kan ni beskriva några konkreta exempel där ni utformat skolor med inbyggd flexibilitet, och hur den arkitekturen specifikt underlättar anpassningar till skiftande elevunderlag eller framtida pedagogiska behov?

​E.BEtt exempel är Björkris skola i Kungsbacka, där vi ritade en struktur som fungerar både för förskola och skola – om elevantalet minskar kan verksamheterna enkelt slås ihop. På Bjäre skola i Västra Karup planerade vi faktiskt för framtida expansion. Byggnaden är utformad så att nya funktioner enkelt kan dockas på utan att störa den befintliga skolan. Och på Holmängenskolan ritades en hemvist först för förskola, men med möjlighet att senare transformeras till grundskola när dessa barn nått skolåldern.

Gemensamt för dessa projekt är att flexibilitet byggts in redan från start. Det gör skolorna kostnadseffektiva och skapar en robusthet över tid.

Vilka delar av den här utvecklingen tycker ni själva är mest inspirerande i ert arbete som skolarkitekter?

​M.BDet roliga är att vår roll breddas. Vi utbildades för att skapa nya miljöer, och nu gör vi det på ett annat sätt genom att analysera befintliga lokaler och med så små insatser som möjligt skapa ändamålsenliga miljöer. Det handlar mycket om att stötta brukarna och verksamheterna i hur de kan nyttja lokalerna, nästan som en slags arkitekturguide som förklarar hur man kan nyttja och utvecklas i sina rum. Det är både utmanande och väldigt stimulerande.

​J.MFör mig är det spännande med de multifunktionella byggnaderna. Skolan kan återigen bli en mötesplats för hela samhället, en plats som används fler timmar på dygnet och öppnar för samarbete med exempelvis föreningsliv eller företag. Det innebär en samhällsvinst, även om det såklart också innebär att vi måste väga in frågor om säkerhet.

TACK FÖR SAMTALET! Vi hoppas kunna fortsätta bidra som arkitekter till att utveckla lärmiljöer, både genom att förädla befintliga och anpassa nya, även i tider av förändring.