ATT SKAPA ETT JÄMSTÄLLT FÖRETAGSKLIMAT
Arkitektur på lika villkor
Vår jämställdhetsresa & vår vision av normkritisk arkitektur
#7
Vi arkitekter formar byggnader och miljöer som i sin tur formar våra samhällen. I dessa samhällen lever och verkar människor av olika etniciteter, kulturer och åldrar. Just därför är det viktigt att arkitektkåren också har en bredd som speglar samhället för att skapa inkludering och för att väcka normkritiska frågeställningar. Historiskt sett så har kåren varit en vit, etnisk svensk och mansdominerad sådan – men inte längre.
Vi träffar Hilda Esping Nordblom, arkitekt och vice VD på Liljewall som sedan lång tid varit engagerad i dessa frågor, som är en av Liljewalls viktiga hörnstenar.
Hej Hilda! Frågor som rör allas lika värde har länge engagerat Liljewall. Varför är ett jämställt arkitektkontor så viktigt egentligen?
Vill vi verka för ett jämställt samhälle där alla har lika möjligheter, då måste vi först utgå från oss själva och vara långt framme i de här frågorna. Vi vill ha bästa tänkbara arbetsmiljö och ett tillåtande och bra klimat på vårt företag.
Hur ser sammansättningen ut på Liljewall idag?
Vi är idag ca 54% kvinnor och 46% män av drygt 15 nationaliteter och vår styrelse och ledning har en jämn könsfördelning. Vi har aktivt jobbat med en generationsväxling i våra studios gällande ansvarsroller för att säkerställa kompetensutveckling och få en variation och spridning hos de som möter våra kunder.
Okej, men har det alltid sett ut så?
Nej. Inte riktigt. Vi trodde vi uppfattades som jämställda men när vi började granska vår verksamhet lite närmare så upptäckte vi att vi behövde ta ett större grepp om frågan. Det är så lätt att bli hemmablind och istället slänga sig med fina formuleringar och pappersprodukter. Därför påbörjade vi under 2010 ett större förändringsarbete och omorganisation.
"Normkritisk arkitektur handlar om att skapa miljöer och byggnader där även utsatta grupper känner sig trygga och bekväma."
Hur gick ni tillväga?
Vi anlitade en extern genusexpert för att kartlägga och granska Liljewall med ett objektivt utifrånperspektiv. Genom enkäter och djupintervjuer med medarbetarna så kunde vi hitta förbättringsområden. Sedan följde ett noggrant arbete med konkreta handlingsplaner.
Vad skulle du säga är viktigt för att ett sådant förändringsarbete ska få genomslag?
Arbetet måste lyftas till ledningsnivå. Vi satte ett tydligt fokus på frågan och tillsatte en jämställdhetsgrupp där också vår VD och många andra ur ledningsgruppen ingick. Vi ser det som affärskritiskt.
Det här arbetet gjordes ju för ett tag sedan. Hur säkerställs att inriktningen om jämställdhet fortlöper även i framtiden?
Vår jämställdhetsgrupp är hela tiden aktiv och fortsätter med samma kraft och energi att driva och identifiera aktuella frågeställningar. Detta sker både inom kontoret och ut mot kund.
Vi har också regelbundna medarbetarenkäter där vi sätter fokus på frågorna. Vi tänker ständigt på hur vi sätter samman våra projektgrupper och vår representation i såväl externa som interna aktiviteter. När det gäller projekten så är normkritiska frågeställningar och perspektiv något vi ofta lyfter och jobbar med vid projektstart samt genom hela projektet.
Om vi ser på frågan lite bredare, vad innebär egentligen normkritisk arkitektur?
För mig är det en arkitektur där alla människor känner sig välkomna. Då är tillgänglighets- och trygghetsfrågor är särskilt viktiga. Det handlar bland annat om att skapa miljöer och byggnader där även utsatta grupper känner sig trygga och bekväma. Då behöver vi som regel väva in frågor rörande social hållbarhet löpande; att lyfta barnperspektivet, gemensamhets- och integrationsfrågor exempelvis.
Som arkitekt måste man ha stor inlevelseförmåga och empati – att kunna leva sig in i den arkitektur man skapar och ständigt ha de människor man ritar för i åtanke. Vi behöver ha en öppenhet för vem som nyttjar miljöerna.
Kan du ge några konkreta exempel på normkritisk arkitektur som utformats hos er?
I Kvillebäcken i Göteborg har vi utformat en utomhusdansbana med högtalare där det är fritt fram för den som vill spontandansa till egen musik. Det är en ungdomssatsning för att erbjuda en annan typ av platser som efterfrågas framför allt av tjejer.
I badhus och idrottsanläggningar ställs vi inför andra typer av utmaningar. När vi utformar omklädningsrum och studerar flöden behöver vi diskutera lösningar som rör t.ex. hbtqi-frågor och kulturella skillnader i hur man vill byta om och vistas tillsammans. Alla ska kunna känna sig bekväma och trygga i lokalernas olika utrymmen.
I våra skolprojekt kan det handla om att lokalerna skall vara överblickbara och att undvika skymda hörn och utrymmen där trakasserier skulle kunna förekomma ostört.
Vad gäller bostäder så försöker vi tänka på bostadens anpassningsbarhet och flexibilitet. Går planlösningen att förändra? Det möjliggör att kunna bo kvar över tid när till exempel familjesituationen eller ekonomin förändras.
Är feministisk arkitektur något ni jobbar med på Liljewall?
Frågeställningarna är ofta desamma som för normkritisk arkitektur, men med särskilt fokus på kvinnor och tjejer. Det handlar om att skapa miljöer i där kvinnor och tjejer vågar och kan ta plats, både i sitt bostadsområde, på jobbet eller skolan och i det offentliga rummet.
Historiskt sett har våra städer planerats av män och med män som måttstock. Även om vårt samhälle idag ser annorlunda ut lever en del strukturer kvar. Många kvinnor känner sig otrygga när de rör sig i sin egen stad och många tjejer saknar platser att träffas och hänga på.
Men ett feministiskt perspektiv handlar även om att vara normkritisk i en bredare mening och att lyssna på och inkludera samtliga samhällsgrupper i planeringen. Och det vill vi medverka till!
Hilda Esping-Nordblom
Hilda är arkitekt och sedan 2015 vice VD för Liljewall. Hon deltar aktivt i företagets utveckling både i ledningsgrupp och styrelse och engagerar sig gärna för frågor inom jämställdhet. Hilda deltar även aktivt i kontorets bostadsgrupp som marknadsområdesansvarig,
där man kontinuerligt för diskussioner om bostadsutformning och bostadsutveckling. Sedan 2017 sitter Hilda i styrgruppen för Centrum för Boendets Arkitektur på Chalmers.
I våra simhallar arbetar vi ofta med olika omklädningsrum där alla ska kunna känna sig bekväma med att byta om – oavsett kultur eller könstillhörighet
I våra utbildningsmiljöer skapar vi överblickbara utrymmen för att eleverna ska känna sig trygga och sedda.
Tack så mycket för samtalet Hilda – vi ser fram emot Liljewalls fortsatta arbete kring jämställdhet och arkitektur där alla känner sig välkomna.
Dansbanan i Kvillebäcken är en satsning som ska ge tjejer en plats i det offentliga rummet
Det finns gott om idrottsplatser och olika sportplaner i Göteborg som lockar många aktiva ungdomar. Men det finns en grupp som inte nyttjar dem lika naturligt – tjejer i åldrarna 13–18 år. Det behövs fler offentliga platser som lockar just den här målgruppen. Det behovet hade Ungdomssatsningen i stadsdelsförvaltningen Lundby också identifierat. Tillsammans skapade vi nya möjligheter genom Dansbanan i Kville.
