top of page
NFVP_TAK.jpg

LILJEWALL MÖTER

Tomas, Emma och Magnus

Bara vanligt vatten, eller?

Om bredd och samordning som spetskompetens i industriprojekt i allmänhet, och vattenverk i synnerhet

Att få rent dricksvatten i kranen känns nästan lika naturligt som att det finns luft när vi andas. En självklarhet som förutsätter att ett stort antal vattenverk runt om i landet renar vattnet från våra sjöar, älvar och grundvatten. Människans verkan på naturen förändrar hur vårt råvatten beter sig och därmed anläggningarnas tekniska livslängd, som tillsammans med nya krav tvingar många producenter att utveckla sina anläggningar. Vad innebär det här för arkitekterna som ritar de nya eller utbyggda vattenverken? Vi träffar arkitekterna Tomas Hago, Magnus Samuelsson-Gamboa och planarkitekten Emma Gradin på Liljewall, som alla tre arbetat intensivt med komplexa industriprojekt i allmänhet, och vattenverk i synnerhet.

HAGO TOMAS NY.jpg

Tomas Hago

Tomas, marknadsområdesansvarig för Industri, har under sina drygt 24 år på Liljewall arbetat med projekt i olika faser och inom många marknadsområden. Detta har gett honom en bred kompetens kring byggande och en stor vana vid att medverka i och handlägga projekt. Idag arbetar han huvudsakligen som Uppdragsansvarig och med sin långa erfarenhet och kompetens säkerställer han, med tät dialog med beställare och verksamhet, en hög kvalitet genom projektets alla delar, både för verksamheten i lokalerna och för det arkitektoniska arbetet. Tyngdpunkten har legat på industriprojekt inom energiproduktion, men även andra industrier, inom vattenrening och tillverkningsindustri.

Telefon: 0765-48 70 30
E-post: toha@liljewall.se
SAMUELSSON-GAMBOA MAGNUS.jpg

Magnus Samuelsson Gamboa

Magnus är handläggande arkitekt och har erfarenhet inom en rad olika områden. Han har arbetat i de flesta skeden men med störst fokus på projektering i bygghandlingsskedet. Han har god erfarenhet av 3D-projektering och ett gott öga för detaljer. Magnus är en engagerad, kundorienterad och nyfiken arkitekt som tycker att människan alltid bör stå i fokus.

Telefon: 0724-42 04 71
E-post: masam@liljewall.se
 
GRADIN EMMA.jpg

Emma Gradin

Emma har ett gediget engagemang för hållbarutveckling, arkitektur och gestaltning. Med en bakgrund i gestaltning och stadsplanering rör sig Emma fritt i gränslandet mellan arkitektur och planering. Hon ser utmaningar som möjligheter till att tänka nytt och arbetar främst med detaljplaner, tidiga skeden med strategisk analys, volymstudier och visioner för nya stadsdelar. Emma har arbetat med fysisk planering och arkitektur i 7 år inom privat, kommunal och statlig sektor.

Telefon: 0709-50 20 03
E-post: emgr@liljewall.se
 

Industri

Att lösa funktioner på ett vackert sätt är vårt signum. Inom industri står vi på två ben; ena benet berör energiproduktion med kraftvärmeverksbyggnader, vilket vi ritat en uppsjö av. Det andra, övrig industri där vi har med allt mellan lagerhallar, bilverkstäder till vattenreningsverk i vår portfolio. Vi upplever också en trend av att gå mer och mer mot miljöriktiga lösningar och återvinna samt utvinna det mesta möjliga från det avfall vi producerar. Fokus styrs mot visionen om ett mer hållbart industrilandskap, både socialt och ekologiskt. Det är en utveckling vi välkomnar – och som utmanar oss att tänka nytt.

Vi tror att det ligger ett stort värde i att blanda in arkitekten i ett tidigt skede så att de tillsammans med processingenjören har förutsättningar för att kunna skapa en rationell, effektiv och estetiskt tilltalande helhetslösning.

Magnus: Det är en viktig poäng. Alla olika teknikområden bidrar med sin kompetens och sina frågor. En projekteringsgrupp där alla i gruppen förstår projekteringsförutsättningarna och där alla fått ställa sina frågor kommer att landa mycket mer träffsäkert än en där detta inte görs. Vi har sett exempel där man gjort site- och volymstudier på hur ett kompletterande verk skulle kunna placeras på tomten, men där vi insåg att man inte följde de naturliga höjdkurvorna vilket ledde till omtag där vi provade fler varianter tidigt i processen.

 

Det är mycket att hålla reda på i den här typen av projekt. Hur teknikkunnig måste man egentligen vara?

Tomas: En hel del. Jag ser på vår roll som en spindel i nätet där vi samordnar alla teknikkonsulters utrymmen och processer till en sammansatt byggnad, där driften ska ha de bästa förutsättningarna för att kunna genomföra sitt arbete med ronderingar, underhåll, provtagning med mera. Det skall vara enkelt att byta komponenter, ventiler, pumpar och filter.

Magnus: Vi har också koll på den bygglogistiska biten, för det är ju jättestora objekt som ska in i bygganden och de ska kunna bytas ut efter ett visst antal år och så vidare. Då gäller det att vi lyckas skapa vägar och stråk som man kan förflytta exempelvis jättestora pumpar på; logistiken för att kunna underhålla byggnaden under en lång tid är också en viktig aspekt.

Det finns med andra ord inte några färdiga lösningar?

Tomas: Visst finns det likheter mellan olika vattenverk, men förutsättningarna på olika siter varierar och med nya regler och krav blir varje vattenverk unikt. Det är viktigt att försöka arbeta in en viss flexibilitet för att kunna hantera förändringar över tid, utan att behöva göra för stora ingrepp på byggnaden. Vi får ibland höra att vi är bra på att förstå helheten och tänker lite bredare än bara på arkitekturen och gestaltningen. Vi ser att vi kan vara ett stöd i framtagandet av ett nytt vattenverk.

Lite om gestaltning då! Vad är utmärkande för just vattenverk, om det finns något sådant?

Magnus: Anläggningens funktion återspeglas i gestaltningen; det är ordning och reda i fasaduttrycket och i arbetet med Görvälnverket har värdeord som renhet och noggrannhet präglat vårt arbete. Det är trots allt ett livsmedel som ska produceras här.

Förtroendeingivande på något sätt?

Tomas: Ja, men absolut. Det ska ju vara en trevlig arbetsplats och det ska vara en hållbar miljö som man inte behöver renovera och bygga om i allt för hög utsträckning, samtidigt som den knyter an till verksamheten. Sen har alla projekt olika budget naturligtvis, men vi försöker alltid skapa en helhet och en trevlig byggnadsvolym som ryms inom budgeten.

Magnus: Diskussionen kring gestaltningen av att den här typen av byggnader präglas av att de många gånger är skyddsobjekt. Just området kring Görvälnverket är dessutom av riksintresse för kulturmiljövården. Det är helt klart en utmaning att gestalta en så stor byggnad på ett sätt som gör intrycket ganska lågmält och avtrycket på platsen relativt litet.

 

Emma, du har ju jobbat med detaljplanen för Görvälnverket! Berätta mer, kanske specifikt om att platsen ligger inom riksintresse för kulturmiljövården.

Emma: Görvälnverket är en viktig anläggning för hela regionen. När man sitter och ritar som arkitekt fokuserar man på flöden, gestaltning och verksamhetens behov. Praktiska frågor. Men när man kommer till detaljplanen är det helt andra frågor som aktualiseras, särskilt när det gäller så här storskaliga byggnader.

Hur ser nuläget egentligen ut? Varför behövs det nya vattenverk?

Magnus: Generellt sett kan man säga att infrastrukturen kring vår vattenförsörjning är gammal och eftersatt. Den är i behov av renovering, ombyggnad och nybyggnad. Kollar man till exempel på Svenskt vattens hemsida menar de att det kan ta upp till 200 år att rusta upp alla vattenverk, så man inser att trycket är extremt för att kunna trygga vattenförsörjningen och säkerställa att alla som bor i Sverige har tillgång till rent vatten.

Tomas: Drivkraften är naturligtvis att vi måste ha rent dricksvatten. Vi klarar oss utan att äta i ungefär en vecka men bara tre dagar utan vatten. Att ersätta uttjänta betongkonstruktioner och komplettera med nya eventuella filtersteg är utmanande på många verk; de är inte byggda för att delvis stänga ner sin verksamhet, vilket hade krävts för den typen av reparationer.

 

Kraven på rening har också skärpts. I takt med att vi släpper ut mer skadliga ämnen i vår natur och våra vattendrag behöver vattnet renas i högre uträckning. Vatten i en sjö förändras med klimatförändringarna, vilket påverkar de organismer som lever i vattnet. Mänskligheten har också varit duktig på att släppa ut kemikalier i naturen som naturen inte kan ta hand om själv. Dessa återförs via våra vattenverk hela vägen genom systemet tillbaka till oss själva. P-FAS är just ett sådant kemiskt preparat som man vet påverkar människor negativt, framför allt hjärnans utveckling hos barn. Därför ställs det större krav på både rening av dricksvattnet och vårt avloppsvatten.

 

Dessutom blir vi fler och fler människor, vilket innebär att den generella kapaciteten behöver ökas. Det går inte att pressa de här gamla anläggningarna hur långt som helst, utan vi behöver öka volymen vatten som renas.
 

Vad innebär det här i rollen som arkitekt?

Tomas: Det finns många sätt att rena vatten beroende på vad det är för råvattentäckt. Tekniken för de olika reningsprocesserna utvecklas. Med ultrafilter- och nanofilterlösningar kan man bygga mer yteffektivt, men mot en högre kostnad på processdelarna. Det är en fin balans att utforma en anläggning med olika filtersteg och den påverkan det innebär för byggnaden. Långsamfilter med sand löser många steg i reningen och påminner mycket om naturens eget system, men är ytkrävande för att hantera stora vattenvolymer med låg omsättning.

 

Magnus: Just den här typen av kunskap och erfarenhet har vi samlat på oss över tid. Det gör att vi förstår processen och hur de olika reningsstegen fungerar och då är man mer införstådd i vad det innebär för utformningen. Om vi ska använda uttrycket att vi ”klär” processen handlar det om att förstå hur man bör röra sig och arbetar i byggnaden så att allt fungerar rent logistiskt och flödesmässigt. Men det är klart att vi är beroende av att ha ett tätt samarbete med de som arbetar med på process- och maskinsidan, plus övriga konsulter, för att förstå vad de har för behov och vilka ytor de behöver för att få plats med sina saker. Sen är det upp till oss att lägga pusslet och hitta ett samband som gör det möjligt för alla discipliner att fungera så optimalt som möjligt ihop.

Tänker man annorlunda kring de här frågorna nu jämfört med rekordåren när infrastrukturen för vatten först byggdes ut?

Tomas: Jag tror man tänker hyfsat likvärdigt men man kanske är mer noggrann idag? Idag klassas vatten som ett livsmedel vilket innebär att vi har rena och smutsiga zoner i ett vattenverk. Man kan inte bete sig hursomhelst i en livsmedelsproduktionsanläggning så att säga. Det finns en del föreskrifter kring det där och det behöver man vara noggrann med såklart, så att vi inte har gråzoner. Kontroll av flöden in och ut i själva anläggningen är superviktigt. Och det är ju det pusslet som vi jobbar för att få till, att lägga stödfunktioner och administrativa funktioner i en funktionell relation till själva produktionsanläggningen. I och med att finns många olika tekniker för att rena vatten jobbar vi med vissa processer där vattnet kräver självfall från första till sista steget medan vissa tekniker kräver att man pumpar vattnet. Det ger olika förutsättningar för hur byggnadens geometrier kan se ut och vad man kan göra med dess utformning.

Det låter spännande! Blir man frustrerad som arkitekt då?

Tomas: Frustrerad är nog fel ord, utmanande är bättre. Det är alltid något av ett pussel att utifrån givna förutsättningar sätta ramarna för en byggnad, speciellt då det är många funktioner och samband som ska fungera utöver själva processlösningen. Vi ser att det är väldigt värdefullt att vara med tidigt i processen där vi ställer alla kritiska frågor kopplat till processen, drift och underhåll och så vidare, för att inte utelämna saker eller få obehagliga överraskningar sent i projekteringen. Med andra ord försöka lyfta alla frågor i god tid, för att få en träffsäkerhet i budget, byggbarhet och funktion.

Då blir upplevelsen i landskapet viktig, så landskapsanalys och landskapspåverkan har vi arbetat mycket med. I Järfälla omfattas både vattenområdet och ön vi bygger på av riksintresse för kulturmiljövården. Det innebär att alla nya byggnader som uppförs här måste anpassas för att inte skada riksintresset. Riksintressen för kulturmiljövården avgränsas till områden som är viktiga att bevara för att vi ska förstå samhällets utveckling och historia. I det här fallet är vattnet och dess användning som farled som har haft betydelse för vårt samhälle sedan järnåldern och vikingatid samt herrgårdslandskapet, som domineras av stora herrgårdsanläggningar, som speglar utvecklingen från 1600 talet till 1800 talet. Det är med andra ord mycket som man ser i landskapet kring Görvälnverket som vittnar om vår svenska historia, vilket gör att alla tillägg i form av exempelvis storskaliga byggnader å ena sidan blir en ny årsring som berättar något om vår samtid, men å andra sidan riskerar att påverka läsbarheten av de kulturhistoriska värden som finns på platsen. Därför är det väldigt viktigt att man anpassar sig. Tillsammans med vår visualiseringsstudio har jag, Tomas och Magnus tagit fram visualiseringar som visar på hur höga byggnaderna är, hur de passar in i landskapet och hur de uppfattas även på väldigt stora avstånd. Det har varit väldigt gynnsamt för processen.

Att kunna visa hur den stora volymen smyger sig in i landskapet och faktiskt inte tar så mycket plats?

Emma: Precis. Ibland kan det vara tvärtom, att man verkligen vill visa upp en byggnad som kommunen satsat på. Ett exempel på det är Torsviks kraftvärmeverket i Jönköping som i stort sett är omöjlig att inte lägga märke till, och som dessutom berättar något om staden och dess historia. Det är en magnifik byggnad, men också ett slags skyltfönster för kommunen som representerar deras utveckling. Det är med andra väldigt olika från projekt till projekt.

 

Det är vanligt att behöva hantera den här typen av frågor tillsammans med arkitekten, och att som planarkitekt ställa krav på gestaltningen redan i detaljplaneskedet. I fallet med Görvälnverket, har det varit extra smidigt eftersom Liljewall står för arkitektuppdraget och dessutom har en egen visualiseringsstudio. Det innebär att vi har kunnat både analysera gestaltningen och leverera underlag i processen på ett helt annat sätt än om vi inte hade alla kompetenser samlade inhouse.

 

I övrigt är det mycket juridiska frågor, strandskydd till exempel, och just för att det ligger inom en skyddad dricksvattentäkt. Det gör det ännu viktigare att det inte läcker ut några miljöskadliga ämnen. Så vi samlar egentligen flera olika teknikkonsulter, landskapsarkitekter och så vidare som arbetar med den här typen av frågor kring vårt arbete med detaljplanen.

 

Även naturskyddsfrågor aktualiseras i och med att det är så stora ytor som tas i anspråk av den här typen av anläggningar. Där kan det krävas både anpassningar och olika tillstånd för att få genomföra projektet. Det är med andra ord många olika processer som sker parallellt och som man måste kunna hantera samtidigt och förstå vilka frågor som ska hanteras i respektive plan- eller tillståndsprocess.

Hur går det till rent konkret?

Emma: Det viktiga är att man har en projektgrupp och stående projektmöten där alla som arbetar med de här frågorna faktiskt träffas. Det är avgörande för att kunna följa upp vårt arbete och våra leveranser. Syftet är att ta fram en detaljplan som är väl anpassad för ett genomförbart byggnadsförslag, vilket också blir enklare när vi dessutom har arkitektuppdraget. Beslutsvägarna blir kortare och samarbetet tightare. Det i sin tur gör att risken för att viktig information inte når hela vägen fram i tid minskar avsevärt.

 Stort tack för pratstunden och inblicken i ert arbete med stora och komplexa industriprojekt!
NFVP_Hus A Fasad_Close_up.jpg
bottom of page