Hållbarhetsresan i samhällsbyggnadsbranschen

Liljewall har ställt sig bakom byggsektorns Färdplan 2045 för ett fossilfritt Sverige och undertecknat Lokal Färdplan Malmö 2030. Målsättningen är att kontorets alla projekt ska vara klimatneutrala år 2030. Frågan har gått från att vara en bisats till kritisk hygienfaktor och för att uppnå målen behöver hållbarhetsfrågorna in i varje beslutsprocess. Matilde Unge, hållbarhetsstrateg på Liljewall, reflektioner kring arkitektens utmaningar och möjligheter för en klimatsmart byggbransch med hållbarhet genom hela projektets cykel från första skiss till återbruk.

Hej Matilde! Det är mycket som ska hända innan vi är klimatneutrala och där har Liljewall varit med och tagit stora hållbarhetskliv de senaste åren. Hur har hållbarhetsfrågan utvecklats över tid om vi blickar bakåt?

​

Ganska länge var hållbarhetsfrågan, eller miljöfrågan, styrd av lagkrav och regler. Att arbeta med hållbarhet ansåg man skulle göra byggprocessen krånglig, ineffektiv och dyr. Frågan blev mer aktuell under slutet av 00-talet och efter 2010 kom de första flerbostadshusen och kontoren med miljöcertifiering. Miljömärkning blev ett bra sätt att profilera sig och därmed ett konkurrensmedel och då tog det fart på riktigt. Nu finns närmare 4000 byggnader med Svanen- eller Miljöbyggnadscertifiering, de två största systemen i Sverige. Det är en ganska bra utveckling på 10 år.

​

Tack vare att energiförbrukning fick fokus som en miljöfråga fanns det även pengar att tjäna på att jobba med miljö. När osorterat avfall blev dyrt så började man sortera och nu har vi börjat se avfall som en möjlig resurs. Ett riktigt bra kliv framåt. Vi kan minska klimatpåverkan väldigt mycket genom att alltid tänka återanvändning vid ombyggnad, renovering och hyresgästanpassning såväl som nya byggen.

​

Vad tror du är Liljewalls främsta styrkor i arbetet för en mer hållbar byggbransch?

​

Det gemensamma engagemanget tror jag är vårt allra starkaste kort! Plus att vi har stor kompetens inom många olika områden; projektstyrning, landskap, konstruktion, datadesign, träbyggnad, inredning. Det ger oss en unik möjlighet att tillsammans ta ett grepp över hela branschen.

​

Vad upplever du är den största utmaningen idag?

​

Två stora utmaningar. En är begränsningar i detaljplanen. Om byggnadshöjden till exempel redan är satt så är det svårt att tänka trästomme som gör våningsplanen högre. Ibland beskriver detaljplanen även detaljer ända ner till fasadmaterial. Då finns det inte så mycket att göra Det andra och vanligaste problemet är fortfarande att hållbarhetsfrågorna kommer in försent och att man därför upplever dem som väldigt kostsamma.

​

Olika skeden bär olika möjligheter med sig. När borde hållbarhetsfrågorna komma in i skissprocessen och planeringen för att göra största möjliga nytta?

​

Det bästa är att satsa ordentligt i tidigt skede innan man låst sig vid gestaltning, material eller tekniska lösningar. Genom att tidigt utvärdera flera alternativ kan vi identifiera vad som är viktigt i frågor som rör certifiering, form, orientering, fönsterstorlek kopplat till energiprestanda och dagsljus samt passiv kyla och värme. 

​

I tidiga skeden går nästan allt, som inte är låst i detaljplan, att påverka. Efter programhandling är fortfarande mycket öppet vad gäller byggnaden där fönstersättningar, fasader och så vidare fortfarande går att ändra. När systemhandling är klar har fler konsulter kopplats in och många beslut är satta, därmed begränsas påverkansmöjligheten. I byggskedet är det bara mycket små förändringar som är möjliga.

​

Är det någonsin för sent att arbeta in hållbarhetsfrågor i ett projekt?

​

Det blir i alla fall rasande mycket svårare och exceptionellt mycket dyrare om man har börjat bygga den delen man kommer på att man vill ändra. En erfarenhet som jag hade innan jag började på Liljewall är ett exempel med ett sent önskemål om att uppnå Miljöbyggnad Guld. För att klara det, behövdes minst betyg Silver på dagsljus som innebar att fönstren behövde centreras i de rum som hade sämst dagsljusfaktor, Det skulle bli väldigt, väldigt dyrt eftersom huset redan var klart och fönstren satt på plats. Där kan man fråga sig om det fanns någon vinning ur ett hållbarhetsperspektiv.

​

Ur ett långsiktigt perspektiv är det viktigt att tänka på hur byggnaden ska förvaltas över tid, ända fram till att byggnaden tas ur bruk. Hur kan vi möjliggöra att byggnadselement kan leva vidare och återbrukas efteråt?

​

Det första steget är medvetenheten och att tänka återbruk redan från början. Att återanvända exempelvis tegel, stomme och fönster görs i större utsträckning nu, så vi är på väg i rätt riktning. Men vi kan utmana oss ännu lite till med att planera det vi bygger idag så att det är lätt att ställa om. Kanske blir då nästa stora trend flexibilitet med kontorsbås i bostadshus eller olika kollektiva boendeformer.

​

Om man skulle blicka ännu lite längre fram än de mål Liljewall satt för 2030 och 2045 med avstamp i företagets 40-åriga erfarenhet - hur tror du att de kommande 40 åren kommer att se ut?

​

Vi går alltmer mot ett cirkulärt kretslopp med ansvar för kommande generationer. Det kommer vi åstadkomma snabbare. Om 40 år tror jag att vi utvecklar klimatpositiva samhällen som värnar om ekosystem och alla människors behov av mötesplatser och natur. För att komma dit tänker jag att vi får lägga miljöanpassad infrastruktur till vår portfölj med soldrivna, självkörande och gemensamma transporter som en del av stadsbyggandet.

​