Under 2018 bestämde sig Alexander Gösta, Ellen Simonsson, Jacob Flårback, Jesper Karlsson och André Agi att genomföra en förstudie kring data och digitala verktyg inom stadsplanering. Med hjälp av medel från LBF- forskningsstiftelse inom Liljewall tilldelades projektet medel. Nu är förstudien klar och publicerad. 

Vi träffade Ellen och Alexander, båda arkitekter på Liljewall, för att höra mer om studien och deras insikter under projektets gång…  

​

Grattis till er publicering – kul att ni djupdykt i detta, inom arkitektbranschen, heta ämne! Hur föddes idén till forskningsstudien?

Ellen: Det hela började med att vi startade en grupp på Liljewall som vi kallar D+,  där vi skapar och utreder verktyg, metoder och arbetssätt för databaserad design. Samtidigt arbetade vi med stadsutvecklingsprojekt och insåg att det fanns otroligt mycket potential för att utveckla våra arbetsmetoder genom digitala verktyg genom forskning som fanns inom området – men som inte kom till sin rätt i vår process. 

Vi ville göra en omvärldsbevakning kring vad som görs idag. Vilka kontor arbetar med det här och vilken forskning finns? Detta för att landa i en stabil grund innan vi själva jobbade vidare med att skapa alla de många avancerade digitala verktygen. 

Alexander:  Vi ville helt enkelt tydligt sammanfatta och kommunicera vad vi menar med digitala verktyg inom stadsplanering. 

​

Efter att ni har arbetat och analyserat de resultat ni fått – var det något som ni blev överraskade över, eller fick nya insikter inom? 

Alexander: Både ja och nej. Vi hade många intressanta möten med både akademien och företag. Där märkte vi att man såg på databaserad stadsplanering på lite olika sätt – antingen jobbar man med frågan väldigt nischat, eller mer brett i nätverk.

 
Vi diskuterade bland annat hur man tag i all information och data? Men framför allt hur man organiserar sig kring arbetet för att skapa en kreativ och utvecklingsinriktad organisation. Även vilka risker och möjligheterna man såg med verktygen. Där fick vi många nya insikter. 

Vad är framgångsfaktorerna, enligt er, när det gäller att implementera arbetssätten i en mellanstor organisation, som vår egen?

Ellen: Inledningsvis var vi fast beslutna att inom D+ skapa diverse scripts och appar och att vi i princip bara skulle trycka på en knapp så skulle allt ske. Det synsättet förändrades i takt med att vi arbetade med förstudien. Vi insåg att vi ska jobba utifrån nätverkstänket – det vill säga att alla på Liljewall ska ha en bra baskunskap. Vi vill dela med oss av kunskapen, alla ska kunna arbeta med de scripts vi tar fram.

Alexander: Det kom fram i samtalen att det är viktigt att ha ett gemensamt arbetssätt och metod och det är ju inte i sig så förvånande – men vi lärde oss hur vi kan applicera detta på dessa typer av verktyg. 

​

Ni nämnde tidigare att ni diskuterat möjligheter och risker med databaserad design – vad kom ni fram till här?

Alexander: Den stora möjligheten är samverkande kommunikation. Att vi över yrkesgränser och professioner med hjälp av databaserad design kan förmedla den på ett begripligt sätt för fler än de som är experter. Vi kan grundlägga vår design i fler kompetenser än vår egen och ta till oss andra experters kunskap enklare. 

Ellen: Jag har en förhoppning om att man kan hitta fler samband genom att man lägger på så mycket evidens och data i olika lager. Exempelvis finna att ”på den här typen av gata leker barn mycket mindre, vilket även kan kopplas till att skolresultaten blir sämre”. Vi kan upptäcka hur olika scenarios, som vi annars inte kunnat greppa, genereras i det här ganska komplexa mönstret med hjälp av de olika informationslagren. Desto mer data vi kan ta del av och analysera desto mer kan vi göra med vår design. 

​

Ni verkar överlag positiva! Men finns det risk att databaserad design skapar likriktad arkitektur? Får arkitekten mindre kreativ frihet?

Ellen: Nej. Jag tror snarare det kommer ställas högre krav på arkitektens roll i frågeställningarna. Det finns så mycket data på så många olika ställen – det är så lätt att tänka att man ska använda allt. Men så är det inte, utan vi måste ställa rätt frågor från början – det blir bara viktigare nu när det finns fler svar att få. 

Alexander: Precis! Man kanske får tillgång till en databas med information om en plats, men är det relevant för den platsen? Det är lätt att falla för siffror, diagram och staplar – men är det rätt siffror och diagram? Har du satt fel ramar och förutsättningar då blir det fel helt enkelt.

 

AI är nämligen fördomsfull och är en härmapa som härmar den data och ramverk som den programmeras med. Man använder sig av en algoritm som man tror sig vara allvetande – men det är den inte utan den reproducerar det den får till sig.  Vi kallar dem intelligenta men de är inte intelligenta som vi människor, det är viktigt att komma ihåg det. 

Ellen: Precis, därför försöker vi jobba bort begreppet datadriven design – utan istället kalla det databaserad design. Det är inte data som skapar utformningen utan fortsatt vi arkitekter som driver processen – med stöd av data. 

​

Tänkvärt! Hur känner ni nu då när förstudien är klar och publicerad? Är ni nöjda med resultatet?

Alexander: Vi är nöjda och den har fått bra respons. Dessutom har vi fått nya kontakter inom akademin. Vi medverkar nu genom Chalmers i forskningsprojektet ”Digital Twin Cities”. Och inom D+ på Liljewall har vi även fått mer insikter i hur vi ska jobba framöver. Vi är alldeles strax redo att paketera och visa upp det arbete vi gjort – så håll utkik efter det!